Framtidens arena

Återblick i arenahistorien

Under 60- och 70-talet då Sveriges första, större inomhusarenor byggdes (Hovet byggde ut med tak 1962, Scandinavium byggdes 1972) var främsta syftet att endast husera ett lag och en sport, och utan tanken på kringliggande ytor såsom restauranger, VIP-områden och utrymmen för sponsorer och deras aktiveringar. I USA såg trenden likadan ut. Inomhusarenor för ishockey började byggas i storskalig industriproduktion under 60- och 70-talet, typexempel är klassiska Madison Square Garden som invigdes 1968 och NY Rangers tog för första gången sin plats i arenan. Signifikativt för den här tidsperioden även i USA var att tanken på de kommersiella intressena inte ännu väckts.

Under byggboomens glansdagar under 80- och 90-talet designades och upprättades Sveriges första multiarena, Globen som invigdes 1989. Framväxten av multiarenorna låg i linje med USA’s utveckling där flera stora arenor konstruerades, men nu med syfte att skapa en helhetsupplevelse för besökarna. Det var inte längre enbart fokus att leverera en match eller möjligtvis en konsert, nu skulle intäkterna ökas genom partnerskap, sviter, mat och dryck. Företagen upptäcker arenorna som en relationsskapande mötesplats och för att matcha de nya, kommersiella kraven som ställs, görs stora investeringar från både privata aktörer och kommunala förvaltningar. I och med detta ökar såklart kraven ännu mer på intäkterna, och den kommersiella cirkeln är sluten.

Under den här perioden domineras branschen av ett fåtal experter där varken konkurrensen eller innovationsförmågan var särskilt stor. Som alla vet är det konkurrensen som driver innovationen framåt, vilket under denna period ledde till att arenautvecklingen stagnerade. Ökade kostnader för byggnationer och den ständiga utmaningen att fylla arenorna med attraktiva evenemang gör att arenabyggandet börjar ifrågasättas, och hur ska egentligen dessa investeringar kunna motiveras?

Under 2000-talet börjar det byggas betydligt mindre arenor med en kapacitet runt 4000 – 8000 åskådare. Syftet var att lättare kunna fylla arenorna och låta fansen fick komma närmre underhållningen. Samma trend syntes även i USA, men då främst runt collegeidrotten. I Sverige byggdes nära 50 arenor i det här spannet enligt en granskning från Ekot. Värt att nämna är att underskotten för dessa arenor idag kostar över 400 miljoner kronor för Sveriges kommuner.

Såklart finns det även undantag, främst vid upprättandet av vår nationalarena Friends Arena, Malmö Arena och Tele 2 Arena där förhoppningen var att kunna locka till sig de större världsevenemangen vilket fortfarande är dessa arenors huvudsyfte och utmaning.

Hållbart perspektiv måste vara fokuset för framtidens arena

Framtidens arenor kommer allt mer att liknas vid en total upplevelsedestination. Här ska samhället genom hardcore fans, besökare och även företagen känna sig hemma och delaktiga, inte bara till det huserande laget utan även arenan i sig.

För att motivera arenornas byggande och fortlevnad blir det ännu viktigare att det finns flera användningsområden och underhållningsalternativ där flera målgrupper ska känna delaktigheten. Kraven på den sociala hållbarheten till en arena ökar och arrangemangen måste gå i linje med den sociala utvecklingen för staden i fråga. Men det är inte enbart den sociala aspekten som måste tas i beaktande utan en hållbar arena måste även kunna motiveras ekonomiskt.

För att bygga ekonomiskt hållbart gäller det att tänka innovativt, se exempelvis Los Angeles Stadium på Hollywood Park som byggs i detta nu. Där drar arkitekterna ner kostnaderna på stål avsevärt genom att nyttja den kringliggande klippiga topografin för att skapa flera sittplatser.

För att citera Matt Rossetti, arkitekten som tagit fram över 250 projekt och däribland varit involverad i designen av Tele 2 Arena:

“Ultimately, the success of urban sports facilities isn’t just dependent on design, but on meaningful and holistic urban planning. Professionals with demonstrated expertise both in and outside of the sports world are more likely to have the critical high-level understanding of these nuances, and to appreciate the fact that they aren’t just designing facilities, but a true community resource. A diverse portfolio of arena and stadium design is vital, but so is small-scale community development expertise. The ability to seamlessly connect the two disciplines is rare and coveted.”

Det vill säga, att skapa arenor där utvecklarna ser till helheten ur ett socialt och samhälleligt hållbart perspektiv likväl som att den ska vara mångsidig och tillgodose de sportsliga och kommersiella intressena är avgörande. Förmågan att se dessa olika synvinklar är dock sällsynta men de kommer bli än mer eftertraktade i framtiden.

En annan ytterst spännande aspekt i framtidens arena är naturligtvis den tekniska utvecklingen, och hur framförallt VR, AR och AI kommer påverka arenorna. Madison Square Garden säljer redan idag front row seats via VR, och ökar såklart intäkterna eftersom de nu kan ta betalt flera gånger för samma sittplats. I Japan testas det holografisk projektion, där du kan se liveakten från en arena simultant på andra arenor. Utvecklingsmöjligheterna kring detta område verkar aldrig ta slut, och vart det kommer ta vägen ska bli väldigt spännande att följa.

Jag är övertygad om att den tekniska utvecklingen kommer att spela en stor roll i framtidens arena. Vi kommer att kunna förlänga upplevelsen eller till och med erbjuda arenaupplevelsen från en annan plats vilket naturligtvis kommer öppna upp för såväl den sociala som ekonomiska hållbarheten. Den stora utmaningen kommer dock att förbli en förhöjd upplevelse på plats. Framtidens arena måste motivera sitt existensberättigande dels genom att bidra till en stads attraktionskraft och vara en mötesplats för affärer, men framför allt genom att erbjuda värdeskapande upplevelser på plats. För att arenor ska kunna fortsätta locka besökare, vilket ju är huvudsyftet, måste evenemangsupplevelsen få besökaren att känna saker de inte kan känna någon annanstans än just där och då.

Av: Patrik Fredriksson
Styrelseledarmot SES