Krönika signerad SES praktikant Mimmi Sjöberg

Vi hade precis ätit klart och småpratade en stund vid middagsbordet innan det var dags för mig att ta buss 165 hem. Det första fallet av Covid-19 hade upptäckts i Sverige, men varken jag eller någon annan hade kunnat förutspå de förödande konsekvenser viruset nu har orsakat världen över. I det ögonblicket kunde jag inte heller veta att det var sista gången på flera månader som jag fick möjlighet att snylta middag av min farmor och farfar. Jag visste inte då att jag inte skulle behöva fylla på mitt SL-kort med ytterligare en månad. Och inte heller visste jag då att jag skulle få göra praktik på en av Sveriges viktigaste branschorganisationer, SES- Sponsrings och Eventsverige.

I skrivande stund utbildar jag mig till konceptutvecklare inom Event och besöksnäring på IHM i Stockholm. En utbildning som på många sätt har utmanat mig och gett mig helt nya insikter om branschen jag ska ge mig in i. Det har jag även min praktikplats att tacka för. SES använder sig av begreppet ekosystem för att beskriva de olika aktörernas beroende av varandra vilket jag tycker är ett bra sätt att beskriva branschen. Jag hade inte sett det ur det perspektivet tidigare men ju mer jag tänker på det så inser jag vikten av att alla aktörer samexisterar och får fortsätta verka.

Utan event fyller vi inte hotell, restauranger, tunnelbanor och tåg. Utan event möts inte människor för att dela erfarenheter och kunskap. Detta gör att nätverkandet och skapandet av nya relationer avtar. Jag skulle faktiskt vilja påstå att utan denna bransch stannar Sverige. Klyschigt men sant.

En annan sak som låter klyschigt är att jag är en drömmare. Jag vet inte hur många gånger i veckan som jag sitter och scrollar igenom flödet av jobbannonser på LinkedIn och bara längtar tills det är min tur att få uppdatera mitt CV och klicka på ansök. Trots att utbudet av jobb inom branschen är småskaligt i dagsläget är jag inte alls orolig. Jag ser positivt på framtiden och de nya tjänster som kommer att etableras och utvecklas. Däremot är det svårt att inte känna oro för de studenter som tar examen i år och som ska ge sig in i en så ostabil bransch som det faktiskt är just nu. Men förhoppningsvis kommer jobben snart successivt att rulla ut och vi kommer att behövas. Det finns inga tvivel om det. Jag inte bara tror, utan jag vet att företag och organisationer ser oss studenter som tillgångar och vill att vi lyckas. Annars hade jag till exempel inte gjort min LIA-period på SES. Vi studenter kommer med nya tankar, idéer och infallsvinklar på saker som de anställda inte tänkt på tidigare eller hunnit ta tag i. Det kanske inte låter roligt att presentera sig som ”praktikant” alla gånger, men jag lovar, att bakom det tråkiga ordet så finns det otroliga möjligheter för båda parter.

Idag handlar det inte bara om ”My way or the highway” utan det är viktigt att hela branschen lyfter blicken, tar emot med öppna armar och hjälps åt. Det gäller både företag emellan men speciellt gentemot studenter som på många håll kämpar för att hitta sin plats i detta kaos. Företagen måste se studenterna som tillgångar och möjligheter istället för något tidskrävande och icke genomförbart. Jag förstår att det är svårt och att många där ute är beroende av och väntar på nya mötesdirektiv från regeringen, men det kan dröja. Beskedet kanske inte dröjer allt för länge (förhoppningsvis) men situationen som uppstått i och med Covid-19 tror jag vi måste leva med ett bra tag framöver. Bland SES medlemmar ser vi många som hittar nya vägar, ställer om sina verksamheter och tänker nytt. Mässanläggningar har blivit sjukhus och provtagningscenter, monterbyggare skapar smittskyddsanpassad utrustning till butiker och flera aktörer skapar digitala möten och event. Jag blir både imponerad och inspirerad av deras agerande, vilket gör mig ännu mer taggad på att få komma ut i arbetslivet på riktigt.

Corona har som alla vet försvårat både den enskildes privatliv och yrkesliv. Däremot tror jag att vi har lärt oss att uppskatta det som finns runt omkring oss på ett helt nytt sätt. Jag längtar såklart till den dagen jag kan slå mig ned vid min farmor och farfars köksbord igen, men jag trodde aldrig att jag skulle säga att jag faktiskt längtar efter att få fylla på mitt SL-kort.

Ta hand om er och varandra!

// Mimmi Sjöberg, studerar till Konceptutvecklare inom Event och besöksnäring, IHM Stockholm

————————————————————

linkedin.com/in/mimmi-sjöberg-8b0573106
mimmisjoberg96@hotmail.com