Krönika signerad Niklas Turner Olovzon
Vice ordförande SES och grundare till brand emotion-byrån Passion Lab

Tio tusen meter upp i luften ser jag allt så klart, sjöng Veronica Maggio. Visst, flygresor kan säkert vidga vyerna, men det kommer kanske dröja ett tag innan vi fysiskt befinner oss på de altituderna. Och personligen tror jag att en kan se minst lika klart nere på marknivå, instängd i sin lilla bubbla av hemmajobb. Faktum är att jag på sistone (efter den första corona-tidens ömsesidiga ojande och ängslande över situationen) haft flera väldigt klarsynta, ja, rentav filosofiska samtal med såväl privata polare som med byråkollegor och kunder.

Helt plötsligt är de normalt sett mest duracell-kanin-speedade prestationsmänniskorna jag känner, närmast Dalai Lama-lugna. Som om varje samtal inte behöver avslutas efter de allra mest akuta- och praktiska frågorna är avklarade. Som om det blir lite mer fokus på själ än på sälj. Som om det – paradoxalt nog – nu finns andrum till att lyfta blicken längre än den närmaste veckan. Ja, kanske hela vägen upp till (de numera betydligt mindre förorenade) molnen, och in i framtiden. Och vet ni vad, kära vänner, den framtiden tillhör faktiskt vår bransch.

Kanske är det närheten till det mest basala (äta, sova, skita, bygga altan, löpa och baka muffins) i livet, och allt det hemska (döden) som lurar utanför som får oss att drömma om allt det magiskt viktiga vi ska göra sen. Allt det som är lite större än (vardags)livet; alla livsbejakande fotbollsmatcher- och festivalkonserter vi som människor ska hänge oss åt, alla samhällsinsatser vi som varumärken ska ägna oss åt. Alla verkliga möten vi ska njuta av. Allt gott.

För länge sen i en galax långt, lång borta (ifjol på Gyllene Hjulet-galan på Annexet) höll jag ett öppningsanförande om att vår bransch faktiskt är själva urmodern för (kommersiell) kommunikation. Att vi faktiskt var först, och alltid kommer att finnas kvar. Min spaning var att kungar, drottningar och mecenater ända sedan urminnes tider samlat massorna på arenor och stöttat samhällsbyggen, skalder och atleter. För att vinna folkets gunst, för att få dem att drömma och känna mening bortom vardagsträlandet. För att upplevelser och drömmar om ett bättre samhälle var vad folk faktiskt ville – och fortfarande egentligen vill – ha.

Det vår bransch sysslar med är därmed det som folket- och (sunda) ledare just nu längtar mest efter att få hänge sig än mer åt i framtiden. Det där som inte alltid ger kortsiktigt – ka-ching! – kvartalssälj, men som berikar själen. Det som skapar emotioner och hållbara varumärkesrörelser. Det som ofta bygger på det som Folkhälsomyndigheten därmed idag (såklart med all rätt) anser är mest dödligt: Att SES. Vi har därmed i princip fått näringsförbud för att det vi håller på med är livsfarligt. Och det som är livsfarligt kanske med andra ord ligger närmast… ja, just det, själva (meningen med) livet.

Därmed borde vi (även nu när allt känns tungt och oklart för vår underbara del av kommunikationskakan) faktiskt ha förtröstan om att vi sitter i vinnarhålet när viruset förlorat kampen mot vetenskapen. Jag är personligen övertygad om att live-evenemang kommer att blomstra – kanske som aldrig förr – att mänskliga möten, transparens, emotioner och framförallt samhällsansvar blir själva motorn för all framgångsrik (varumärkes)kommunikation. För när alla ser klart – och inser att själ faktiskt skapar hållbart sälj – så kommer vi lyfta högre än några tio tusen meter upp i luften.

// Niklas Turner Olovzon, vice ordförande SES och grundare till brand emotion-byrån Passion Lab